tvåtusensex
allt var grönt och skönt 2006
vi slutade nian
vi dansade från asken
jag målade läpparna rosa
vi hade Lotta Eriksson
det var vi
de dansades i natten
de var året Oskar sjöng Sverige, jag rös
det var avslutningen vi höll tal.
Jag har fastnat i ett träsk då jag minns allt de förflutna, då jag saknar det så enormt att de skulle kännas bättre att gå tillbaka till det. Nu är allt en salig röra av stress, krav och beslut. Jag vet inte hur allt ska lösa sig hur den där trygga känslan ska komma tillbaka, då allt faktiskt ordnade sig. Jag tror att den delen bor kvar i året jag kände mig som lyckligast, 2006. Jag ska på något sätt ta tillbaka den, men hur...
Kommentarer
Postat av: Cecilia
vi kommer aldrig glömma Asken, aldrig första kärleken, inte Lotta Eriksson, hur vi valde gymnasium och delade på oss. Jag saknar det också, det va vi mot portfolion vid Ulvastugan. Allting har sin tid<3
Postat av: Linn
måste träffa dig snart
Postat av: Lisa svarar Cicci
jag har liksom aldrig tänkt på det innan så mycket som nu, saker som då bara skedde känns nu så meningsfulla. det är som du säger allt har sin tid och vi hade våran tid, vi har våran tid, våran tid kommer, allt går vidare och minnena är många och fina<3
Trackback
