P to the arty

Karin och Erik, Marias syskon och Maria


Jag och Maria på när jag fyllde tolv

Maria och deras hund Ceasar


När jag var liten bodde vi i ett litet samhälle utanför Linköping som heter Tallboda. de var väl omkring 10 villor som låg i ett eget område av tallboda. Maria och hennes familj bodde 3 hus ifrån vårat hus.
 Jag tror vi var i 4 års åldern när vi började leka.
 De var mestadels barnfamiljer i vårat område, förutom ett par, Keio hette mannen, jag minns inte vad kvinnan hette, men de hade en hund. En stor svart labrador som jag var livrädd för. När mamma följde mig till dagis gick vi jämt förbi keios hus, jag var alltid rädd att hunden skulle springa ut. I området bodde även Maria Hugo, hon var dagmamma så Maria tillbringade dagarna där och jag gick på dagiset kajutan så låg ca 200 meter från vårat hus.
 Även fast Maria och jag bodde så nära varandra pratade vi ofta i telefon innan vi sågs, de var väl mest korta samtal som - hej vad gör du? - Inget, ska vi leka?
Marias telefonnummer var det första numret jag lärde mig och mitt nummer var de första hon lärde sig. Detta blev lite knepigt när vi började sexårs tillsammans. För en dag ville våran lärare att vi skulle skriva våra telefonnummer på tavlan. Maria och jag tränade hela vägen fram och tillbaka från lekis på varandras nummer, de var väl en 20 minuters gång hem med våra korta ben, så dagen vi skulle skriva upp nummrena på tavlan, kunde inte jag mitt och hon kunde inte hennes, så vi bestämde att vi skrev varandras, vem skulle märka det, vi hade ju iallafall ett nummer att skriva.  
Våran fröken kom såklart på oss eftersom hon satt med klasslistan medan vi skrev, jag minns inte om vi fick utskälning eller vad som hände, men vi tyckte iallfall att vi var riktigt smarta innan hon kom på oss.
Jag var mycket av en pojkflicka när jag var liten, gillade att leka med svärd och sådant. Maria, som var korthårig, eftersom hennes mamma tyckte hon var så söt i det, ville däremot alltid leka tjejiga lekar. Så en gång när vi lekte Pochahontas, tog hon en kjol ur våran utklädningslåda och satte på huvudet och sa " Titta jag har långt hår!" så hon fick vara Pochahontas.
En annan gång minns jag att vi bråkade, så Marias mamma fick komma och hämta henne. Jag satt på övervåningen och tjurade medan hon gick ner till hallen där våra mammor stod och pratade, nästa dag lekte vi som vanligt igen.
På lekis hade jag många kompisar, speciellt äldre, vi gick nämligen i en 1-3 alltså en blanding av 1or, 2or och 3or i en klass. Vi åt med dom, hade gympa med dom och ibland roliga timmen med dom. Jag tror inte Maria alltid trivdes, jag kunde nog vara väldigt dryg mot henne och leka med ettorna istället för henne och när inte jag var i skolan fick inte hon leka med dem.
Jag minns att Maria var kär i en kille som hette Tobias, han var söt och jag ville hela tiden få ihop dom. Jag var kär i Linus. Både Tobias och Linus gick på vårat lekis. Linus kompis Jesper frågade chans åt Linus på mig en gång, jag minns att jag inte förstod vad han menade förrän jag sagt nej. Linus var alltså kär i mig. Maria och jag brukade alltid mima när vi hade roliga timmen med bara lekis, vi vågade aldrig göra det när vi var med 1-3orna. Vi tog oftast smurfhits skivorna och dansade till.
När vi inte var på lekis, lekte vi tillsammans ändå, alltid med barbie, vi var galna i barbie. Det var nästan alltid samma lek. Marias och min Barbie var bästisar och bodde tillsammans, och så hade vi en varsin pojkvän, oftast varandras bröder och så fanns det alltid två andra killar som var kära i oss och kidnappade oss. Vi lekte nästan alltid med barbie hemma hos Maria, hon hade de coolaste Barbie grejorna, och när vi var hos mig lekte vi i lekstugan, men de som bodde i huset brevid hade en son som hette Erik, han var nog fyra eller fem, och Maria gillade inte att leka med honom, vilket oftast gjorde att vi lekte hos henne, eller ute i skogen.

Sommarlovet efter lekis flyttade min familj till Strängnäs. Maria och jag hade aldrig kallat varandra bästa vänner eller sett varandra som oskiljaktiga förrän jag flyttade. Saken är att vi bråkade ganska mycket när jag bodde i Linköping, småbråk. VI var som systrar. Så när jag flyttade pratade vi ofta i telefon. När Maria ringde mig, blev det ofta fel nummer, så det tuttade "du-nu-nu...du-nu-nu samtalet kan inte kopplas fram, var god kontrollera telefonnumret" så vi gjorde det till våran grej. varje gång innan vi la på sa vi det och glömde vi fick vi ringa upp. Så hade vi en varsin sparbössa där vi la en enkrona för varje 10 minuter vi pratade, just då var jag dålig på klockan så Maria fick oftast hålla räkning. På loven åkte jag ofta och hälsade på henne.
Hon gillade inte att sova hemifrån, så jag åkte oftast dit, vilket jag älskade, vi planerade ofta dagarna innan vad vi skulle leka, och vad våra barbisar skulle hetta. Så vi skulle kunna göra så mycket som möjligt.
En gång, jag tror det var sommarlovet innan fyran så sov jag där och vi tillbringade en hel dag i pyjamas. Jag tror det  var samma sommar som jag seglade göta kanal med dem. Marias  familj har nämligen en segelbåt, en stor fin lyxig en, de har bytt segelbåt minst 4 gånger så länge jag känt dem, alltid till en lyxigare och större. Ni förstår de har de rätt bra ställt, Marias pappa är läkare och hennes mamma jobbar också på sjukhus, vet inte riktigt med vad. En sommar åkte vi i skärgården med deras båt. Vi var på sandhamn, en av typ världens mysigaste öar. Under den segelsemestern var jag förkyld och i stort sett helt döv på ena örat, de var Marias mamma Valborg som lärde mig att man kan få nedsatt hörsel  under en förkyldning. En annan sak som är lite roligt är att första gången Maria åt pytt i panna var hemma hos mig, hon var galen i pytt i panna efter den gången och första gången jag åt järpar var hemma hos Maria. Jag visste inte vad de var så jag tog rätt många eftersom jag tyckte de såg goda ut, jag trodde jag skulle kräkas efter första tuggan. Jag minns aldrig Marias födelsedag, jag vet att de är Augusti, för Sara fyller då. Men aldrig vilket datum, jag såg på facebook idag att de är nästa vecka. En kul grej är att jag och Marias storasyster fyller i maj och Maria och min storasyster fyller i Augusti.

Maria och jag har gått igenom så otroligt mycket tillsammans. När jag flyttade från Linköping hade hon det väldigt svårt i skolan, hon trivdes inte och när hon började mellanstadiet var hon mobbad och bytte skola. De var skönt att jag kunde stötta henne då.
När jag var sjuk hade jag henne, men på grund av min sjukdom gled vi ifrån varandra, jag gled ifrån de flesta av mina vänner, något som jag ångrar, det är nog det värsta med sjudomen, isoleringen och ensamheten. Maria och jag hittade liksom aldrig riktigt tillbaka till varann efter det, visserligen sågs vi några gånger, men jag var för sjuk för att hänga med och ha energi.
När hon nu i nästa vecka fyller ska jag ringa, ta igen lite och höra hur hennes liv ser ut, vi har gått igenom alldeles för mycket för att bara låta de dö ut.