P to the arty

Kära vänner!
Jag mår så fantastiskt bra, den största anledningen kan vara att vi sagt det. För att dra det lite kort så började det med att i Fredags vinade jag , Sabina och Kim en hel massa. Natten slutade  inte som någon av oss tänkt, om vi säger såhär en en gång har jag bevisat att de inte finns några gränser. På lördagen försökte vi med en bättre version av fredagen och for hem till Oskar, även Larsson, Lotten, Gustav, Coffe och Filip osv. festade till det hos Oskar.  Så fortgick kvällen och alkoholhaltiga drycker intogs såklart tillsammans med dansvänlig musik. Gusta´v och jag börjar prata och så slinker du ur honom "Jag älskar dig", vi båda tittar på varandra och han fortsätter " Jag skulle ju inte säga dethär förrän.." och jag avbryter "När vi firar 6 månader.." vi båda skrattar eftersom vi båda haft den tanken.
Men när inte längre "Jag tycker om dig" räcker för att beskriva kärleken mellan oss så fick det istället komma 2 månader tidigare.
Inte nog med att vi båda släppte "bomben", han fortsätter med att förklara att jag är allt för honom, och han vill dela sin framtid med mig, det slutar med att vi båda tjuter av lycka och inte kan sluta.
Alkohol intag får oss såklart att säga saker som vi inte alltid menar, men jag har nog aldrig varit så ärlig med alkohol i kroppen som jag va i lördags natt. På morgonen vaknar jag av att Gustav kramar om mig och viskar "Jag älskar verkligen dig".
Det finns tusen anledningar till att jag skriver om vår kärlek här, dels för att jag är så lycklig och dels för att jag så gärna vill att hela världen ska veta, hur rätt det blev , Gustav beskrev det så bra "Vi är som formade för varandra".
Allt detta låter säkert som krystat kärlekstrams, men hade jag inte helhjärtat känt detta eller menat det så hade jag aldrig varit så öppen med det.
Bara en sådann sak att jag kan säga till någon jag knappt känt ett år att jag älskar honom är någon som är ett stort steg. Men att hålla det tillbaka bara för ett löjligt datum kändes inte rätt för någon av oss.
Såklart blir jag nojig, och funderar alldeles för mycket framåt, hur känner jag om en månad osv. men det spelar ingen roll, för när Gustav säger att han vill dela sin framtid med mig eller "Jag följer med dig till London och vill du dela din lägenhet i Paris med mig ?" är så fint, att han vill dela mina drömmar får mig att gråta av glädje, det betyder så mycket, han betyder så mycket.
Och Linn, jag skrev mestadels detta inlägg för att jag vill att du ska veta, det är sådant jag vill dela med dig. Jag är kär, på riktigt, och det är inte lätt, du känner ju mig. Detta känns som ett enda långt intimt brev, men jag vill så gärna dela med mig av det. Jag vill berätta för hela världen.

p.s Saknar dig käresta Linnzhiiieeee