P to the arty

Såhär in i det sista av 2011 tänkte jag bjuda på min 2011 års sommarvideo, kan såklart inte låta bli att längt tillbaka en gnutta.

December har varit en otroligt händelserik månad, för att sammanfatta månaden så kan jag säga att den innebar att jag var påväg mot ett nytt kapiteli boken om mitt liv.

December var månaden då jag ;

1. Mormor fick en stroke, vilket inte är bra eller fint någonstans, men hon har återhämtat sig otroligt bra på dessa två dagar och det är helt fantastiskt fint.

2. Jag fick praktikplats på UR

3. Jag fick reda på en sak som ännu är superhemlig, men superduper fantastisk och ja det innebär en stor förändrig i mångas liv, inklusive mitt eget. När det blivit officielt för alla kommer jag även skriva om det här.

4. Julafton var fin. God mat, bra människor och kanske det viktigaste bra TV-utbud (skämtosido) en fin dag blev det och lyckad på alla sätt och viss

5. Trots att inte december är slut så vet jag redan nu en fin sak som kommer ske, förhoppningsvis redan imorgon. Det är nämligen så att vi under nu snart två månaders tid skrivit,skrivit, läst, läst, skrivit, läst lite till och skrivit ytterligare lite till på en c-uppsats som ska vara klar den andra januari, vilket betyder att vi blir klara med den nu i december och det känns fint och framförallt skönt, äntligen.

Nu till ett bättre julminne.

Vi tar oss tillbaka 10 år och befinner oss på fågeludden i finland. Det är jag, pappa, Sara och hela min släkt på pappas sida. Jag minns inte hur länge vi var där men jag minns att dagarna fylldes med kälke- och skidåkning, ätande, busande i snön, granletning, bastande, mys vid brasan och bara sånt som hör julen till. Jag var 11 år den julen och jag minns att jag fick Tobbes trollerilåda, jag har för mig att jag och Linn gjorde en föreställning fyllt med trolleritrick som jag lärt mig av Tobbe Trollkarl. Det var det året Sara slog i näsan på isen och skrek av smärta, ibland när jag ser hennes ärr på näsan så brukar jag tänka tillbaka på den julen, för det är ett utav mina bästa julminnen.

Jag är beroende av något som många i världen inte har möjlighet till; Frihet.

Jag älskar helger för då kan jag känna mig helt  fri från allt som ibland tynger vardagen och jag kan andas ut och ta dagen lite som den kommer. Frihet är en bristvara och om alla fick det i en viss mängd tror jag världen hade varit lite bättre att leva i.

Gustav och jag träffades under hösten 2009. Vi började i samma klass på Högskolan i Halmstad, första gången vi båda minns att vi täffades var på stadsbiblioteket i Halmstad, då vi hade grupparbete. Jag hade varit hemma i Strängnäs över helgen och kom tillbaka en söndagskväll när Gustav och vår tredje gruppmedlem satt och skrev. Jag hade tidigare mejlat till gruppkamraterna att jag skulle vara borta och inte ses förrän efter helgen (uppgiften skulle in på måndag gissar jag på) och jag sa att vi kunde jobba på olika håll. I mejlet skrev jag att jag "skulle hem till Stockholm" eftersom ingen vet vart Strängnäs ligger, efter att Gustav läst det mejlet så trodde han att jag var en bortskämd Stockholmsbratt som dissade skolan för att festa, men när jag kom där på stadbiblan sa han att bilden förändrades direkt.

Vi hade grupprbete under cirka en månad och under tiden kom vi att bli vänner, vi bodde i samma del av Halmstad (vi var de enda som faktiskt bodde i Vallås) så då och då hade vi sällskap till och från skolan. Månaderna gick och vi festade tillsammans med andra från klassen titt som tätt. Jag tyckte Gustav var hur trevlig och snäll som helst och trivdes i hans sällskap.

En såkallad MKV- torsdag i början av 2010 så fick jag höra av en gemensam vän till Gustav och mig att Gustav var "kär" i mig. Det var Tasty som berättade det och den mannen har en tendens att uttrycka sig lite klumpigt med alkohol i kroppen. Sen sa Tasty " gustav vill pussa dig, pussa honom " (mellanstatdie feelin`) Så jag gav Gustav en snabb puss och så fortsatte festligheterna. Jag reflekterade inte mycket över det, men när det gått någon månad och ytterligare en MKV- torsdag kom så dansade jag och Gustav, vi dansade under hela kvällen och went bananas. Vi båda minns ett okänt par som då och då kom fram till oss och sa " gud vad ni är söta tillsammas, är ni tillsammans? Ni borde bli" något som vi tyckte var underhållande. Mitt i dansandet kom en lugn låt "Iris" och Gustav och började dansa tryckare precis som man gjorde på mellanstatdiet, sen mitt i allt kysstes vi.

Den kvällen/natten hade vi sällskap hem, men Gustav bodde en bra bit från stan. Så när han följt mig enda till dörren så sa jag att han kunde sova hos mig eftersom han hade en så pass lång bit att gå. Resten lämnar jag åt fantasin, men det fina i den historien är att Gustav stannande hos mig till klockan fyra på eftermiddagen dagen efter och vi låg och pratade i min säng hela vår vakna tid.

Den 30 april 2010 blev vi tillsammans, vi låg i Gustav säng och han frågade "Lisa är jag din pojkvän" och jag hade sett honom skriva till sin bästa vän dagen innan på msn att han tyckte att vi var ett par, så jag svarade

" enligt dig så är vi det"och han sa då "vill du vara min flickvän?" och jag svarade ja. så vips var vi ihop.

Hösten 2010 cirka en månad innan vi hade varit tillsammans i ett halvår så sa Gustav på en fest att han älskade mig. Jag berättade att jag också gjorde det och hade tänkt vänta tills vi firade ett halvår tills jag skulle berätta det. Gustav sa att han tänkt detsamma men inte kunde hålla sig. Större delen av den kvällen satt vi i sängen i våran väns lägenhet och grät av lycka och upprepade ett otal gånger gånger att vi älskade varandra.

Gustav och jag har nu varit tillsammans i lite mer än 1 ½ år och jag känner mig mer och mer nyförälskad i honom för varje dag som går.

Han är en fantastisk varelse som jag kan prata om allt med och han vet allt om mig.

Vi är bästa vänner och har i stort sätt samma humor. Gustav skrattar åt youtube-klipp, Ricky Gevais, Louie och många fler. Han är en serie fantast och har under tiden vi varit tillsammans hunnit kolla igenom tiotal serier, just nu är han mest inne i The Wire och förspråkar för att en av hans favorit serier Community ska få fortsätta sändas.

Han har bra filmsmak, förutom att han är döförälskad i Sagan om ringen, vilket vi haft diskussioner om ett otal gånger.

Gustav är världens snällaste och skulle aldrig såra någon med mening. Gustavs sämsta egenskap är att han är lat, hans lägenhet har den senaste tiden luktat dött och sett ut som ett bombnedslag, han tar skolan i sista ledet och flyter med för det mesta, vilket ibland kan vara till hans fördel.

Jag älskar honom för varje sekund jag är med honom, han kan få mig att gå ifrån att skrika att jag hatar honom för att han retar mig till död till att kyssa sönder honom och viska i hans öra att jag älskar honom.

Gustav är den första människan som jag berättat att jag älskar efter att ha känt under så pass kort tid. Jag ångrar inte för en sekund att vi träffats och han är en av de viktigaste personerna i mitt liv. Han är så perfekt och senast igår sa jag att vi kompletterar varandra så fantastisk och han höll med. Det är som att ha ett syskon/bästavän/pojkvän på samma gång med Gustav. Vad som än händer här i livet så vill jag vara hans vän för han är en sådann fantasiskt underbar människa som jag int vet vad jag skulle göra utan.

Fia är lika gammal som mig och vi har känt varandra sedan första klass. Men vi blev inte riktigt nära vänner förrän i åttan- nian.

Fia är ett energi knippe som är otroligt social och framåt, hon är givmild, modig och spontan. Hon har under 2 års tid gått 3 utbildningar. Hon är tjejen som velar fram och tillbaka i en oändlighet och hon komer nog aldrig riktigt vara säker på vad hon vill bli eller vad hon vill med livet.

Fia och jag har alltid haft lätt för att prata med varandra och även om det varit perioder då vi inte setts så mycket så har vi alltid lyckats hålla vänslapen vid liv och när vi väl ses så är det precis som om vi inte varit ifrån varandra. Jag kan prata med Fia om i stort sett allt, när jag är ledsen är hon lite som en extra mamma och hon är fantastisk tröstande, uppmuntrande och förstående.

Just nu är Fia bosatt i Uppsala där hon pluggar Ekonomi, hon stortrivs där och får äntligen leva studentlivet som hon länge pratat om. Fia är lite utav en partyprinsessa och hon och jag lyckas alltid glida ifrån varandra när vi är ute på klubb, för att vi socialiserar runt, men vi hittar varandra tills slut. Fia är den första vännen som jag blev "full" tillsammans med, vi smög oss in på en hemmafest och lyckades få tag på några öl som vi drack, vi var nog på festen högst en halvtimma, sen gick vi hem till henne och kände av ruset. Det här var när vi gick i åttan och uder den tiden upplevde vi mycket tillsammans.

Nioende klass var fantastisk på alla sätt och viss för Fias och min vänskap. Vi pratade i telefon varje dag och vi sågs i skolan varje dag, hängde efter skolan och när vi skiljts åt så ringde vi varandra. Vi åkte på äventyr, träffade killar och gick på konserter. När jag ser tillbaka på det är det en av de bästa tiderna i mitt liv. Fia och jag har tillsammans gått igenom så mycket och i och med att vi känt varandra så länge så har vi så många gemensamma historier och personer som vi förknippar med olika tider i våra liv.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om Fia för hon har en så stark personlighet och hennes energi smittar av sig varje gång man hör hennes röst. Hon är en livsfull människa och jag är så otroligt glad att hon är en del av mitt liv, trots att hon just nu bor långt bort.

Det finns flera platser i världen som jag besökt och vill besöka igen, men här kommer ett gäng platser som jag aldrig besökt som jag hemskt gärna skulle vilja besöka innan jag dör:

Chile

San Francisco

Nya Zeeland

London

Island

Barcelona

Florida

Cuba

Moskva

Oslo

Amsterdam

New Delhi

Las Vegas

Graceland

Berlin

Beriut

Wien

Milano

Liverpool

Skottland

Mexico

Men för att göra det här inlägget lite mer spännande så kan jag ju beskriva hur det skulle kunna se ut en perfekt dag i mitt liv.

Tänk er att det är en het sommar dag, jag vaknar upp vid tio tiden och är i vår sommarstuga i Finland. Jag ligger och drar mig lite extra i sängen och läser kanske lite ur någon gammal KP eller Kalle-tidning. Jag kliver upp runt halv elva- elva och äter frukost vid träbordet på tomten med utsikt över viken och vinden fläktar sådär lagom. Helst har jag några fina människor från släktet nära mig och vi sitter och pratar, skrattar och njuter av morotsbröd med pohjanpoika ost, Gustav skulle sitta brevid mig. Efter frukosten skulle vi ro över till berget och hoppa från klipporna och bada fram tills det är dags för lunch. Sen skulle vi sitta ute och grilla lax med halloumi till lunch och därefter vila på maten nån timma i solen. På eftermiddan skulle vi åka in till Uusikaupunki och det skulle vara mansikkafestivaalii och de har bjudit både Eldkvarn, Beirut, Lykke Li, Múm, The Strokes, Kooks, Muse, Håkan Hellström, Vampire Weekend, Anna Ternheim och massa andra spexiga artister som skulle spela. Micke, Liselott och Fia skulle kommit över till oss på kvällen. Vi skulle ta oss tillbaka till stugan där Sara, Benny, Tomas,Michelle, Linn och Erik var och vi skulle alla dansa till goa sommarhits och vara uppe framåt småtimmarna varvat med att basta och doppa oss då och då. Sen skulle vi alla somna inne i stora rummet till tonerna Rufus Wainwright.

Det hade varit en perfekt och såklart lite drömlik dag, men vem har sagt att det är fel att drömma?

Jag minns att jag var väldigt blyg när jag var liten, exempelvis på dagis så var jag inte den som tog plats eller sprang runt i ringen när alla satt och väntade. Istället satt jag ofta och observerade de barnen som stojade runt och inte ville lyssna på fröknarna. Jag älskade dock att leka på dagis och lekte med alla. Jag var lite rädd för de större barnen för att de kändes så stora och farliga. Jag gillade att sjunga och det lade fröknarna märke till och skvallarade till mamma. En gång gick jag runt och sjöng på Roy och Rogers Sexy baby för att jag sett någon mimma den på Små stjärnorna. Fröknarna tyckte det var komiskt och frågade mamma vad jag kunde fått det ifrån. Jag har hört att jag kunde stänga mig inne i min egna värld och leka i flera timmar utan att bry mig om omvärlden, de är något jag känner igen mig i, jag älskade att leka med barbiesar, smådjur och lego. Ibland kunde jag sitta uppe sent på nätterna och leka för att jag tyckte det var så himla himla kul. Att leka överhuvud taget var något jag brann för. Jag lekte med allt och såg varenda pryl som en möjlighet att leka med. Jag minns när vi var i Finland om sommarna och jag lekte att avklippta grenar var hästar och att jag tog hand om dem.

När jag var liten så älskade jag Pippi Långstrump, hennes liv kändes så spännande och jag ville också ha ett stort eget hus att leka i hela dagarna. Mitt favorit barnprogram var Björnes Magasin och jag hade både Björna, Snigel och Hugo som gosedjur. Jag hade verkligen överdrivet leksaker när jag var liten och eftersom jag lekte med allt så skulle ju allt sedan sparas. Grenar, stenar, godispapper, tejprullar, suddigumsbitar.. ja listan kan göras lång.

Min familj bodde i ett bostads i ett litet samhälle ungefär 10 minuters bilfärd från Linköping. Bostadsområdet bestod av ungefär 15 stora villor och de flesta var barnfamiljer med barn i blandade åldrar. Jag lekte mest med Maria som var lika gammal som mig, med Erik som var 92:a? tror jag, Linus som var 88:a och då och då med Sara och hennes kompisar. När Maria och jag lekte så blev det mest med Barbie och när Erik och jag lekte så blev det oftast att vi busade i våran trägård eller lekte kök i våran lekstuga som morfar och vaari byggt. Linus och jag lekte mamma, pappa och barn och ibland lekte han, jag och Sara tillsammans och då spelade vi spel eller busade runt hemma hos varandra.

Det finns så mycket att berätta om min barndom, men detta får räcka för den här gången.

Mormor, jag som baby och min stora syster Sara

Jag och Sara i vårat kök i Linköping

I Saras rum i Linköping. (Jag var överdrivet ljudkänslig som liten och hatade ljudet av åska, fyrverkerier, skott eller när Jasen flög förbi. Är väl fortfarande lite småkänslig, men har defenitivt förbättrat mig.)

Vi hade en hel låda med mammas och pappa gamla kläder som vi älskade att klä ut oss i.

Sommaren 1996 så åkte vår familj och en annan familj med tre barn till Grekland. (fr.v. Gabriella, jag, Sara och Hanna).

Hösten 1997 flyttade vår familj till Strängnäs och här är Sara och jag i mitt rum med våra kaniner Pricken och Snuffi.

När jag sedan vara medlem i en bokklubb och Kalle och Chokladfabriken fanns med bland allternativen att beställa hem så tvekade jag inte en sekund. Lycka. Än i dag har jag kvar den boken och behandlar den med omsorg, jag bläddrar i den då och då och drömmer mig bort till en annan värld. Boken är inte en utav mina favoritböcker, den ÄR min favoritbok.

nu ska ni få höra den spännande historien bakom den här bilden. I somras åkte jag, mamma och min storasyster till New York för att min syster fyllt 25 och det behövs ju firas! Det var en helt fantastisk resa som innehöll både grått, skratt, förskyldning, storm, shopping, ätande, cyklande och massa mer. Den här bilden är, som i antagligen ser, tagen på Mc Donald´s. Vi tänkte att såklart måste man prova på Mc Donald´s när man är i fettis-landet och dennas resturangs ursprungs land. Så var vi även superduperhungriga och snabbmat är ju perfekt då, så skulle min storasyster Sara ta en bild när jag tog en tugga av mitt första pomme frites. Besvikelse direkt. De var nämligen osaltade, därav ansiktsuttrycket som så int hamnade på bild. Det var historien bakom detta fotografi.

Här ligger micke och jag och sover i min soffa efter en fantastisk ute kväll.

Jag valde Elvis, Morfar och Freddie Mercury. Därför blir mitt svara Morfar, även om han dog när jag var tio och vi inte hade jätte nära relation så var vi ändå himla lika. Varje gång jag hälsade på honom på ålderdomshemmet så sjöng jag för honom. Han älskade låten Haderian hadera av Snoddas och en gång sjöng han "haderian hadera stoppa snoppen i chokla´" istället för " haderian hadera haderian hadera medan stjärnorna går vakt på himlens fjäll" jag önskar jag hade kunnat lära känna honom bättre och jag änskar jag hade kunnat sjunga för honom mer, jag saknar det. Jag saknar honom.

Igår kväll så låg jag och Gustav i sägen och pratade om framtiden och då berättade vi för varandra vart vi vill hamna, vad vi vill bli och när vi vill ha barn (alltså inte att vi behöver skaffa barn ihop eller så utan mer vilken tid i livet som passade mig och vilken tid han hade funderat över).

Hursomhelst mina framtidsdrömmar är att jag en dag vill bo i Frankrike, jag är inne på att bo lite utanför Paris, typ Roen i en takvåning.

Jag skulle vilja jobba som antingen som regissör, redigerare, rekvisitör, producent eller ibland kan jag tänka att jag vill bli illustratör.

Anledningen till att jag skulle vilja bo i just Frankrike är för att landet är fantastiskt vackert och finurligt och jag känner att genren på franska filmer passar mig bäst i smaken och jag vill mer gärna kunna göra filmer eller skapelser som jag själv kan stå för. Jag tror att yrken passar mig då det är ett skapande yrke och det krävs vilja och fantasi vilket jag har i överflöd.

Jag gillar ungefär enmiljarsjuhundratusen låtar och att välja en favorit av dom är som att välja en sak man ska äta resten av livet, nae svårare är det.

Tror det får bli Förrsent för Edelweiss av Håkan Hellström, tröttnar aldrig på den och det finns så mycket symbolik kring den för mig. Listan på favoritlåtar kan göras lång, men jag gör precis som  med ett plåste snabbt och smärtfritt. Kommer förresten på tusen låtar till medan jag sitter och skriver, men skitsamma nu ska jag ut med mina Halmstad tjejer. Är nog sista gången vi ALLA festar tillsammans. Himla synd.

Jag är en såkallad periodare och är väl på ett eller annat sätt bekväm i alla min kläder och de är då alla favoriter på olika sätt. Men för att inte var alltför tråkig kan jag ju välja de som ligger i toppen och det är nämligen de flesta av mina prickiga plagg. Har två svart/vit prickiga klänningar som jag har som favoriter och en t-shirt som hängt med ett tag som också ränas som en favorit.

Jag vet att det blev ett konstigt format, men den är nämligen inskannad.

Det här är jag och min storasyster, jag gillar bilden för tatt den beskriver oss ganska bra. Jag ser lite smått förvirrad ut och Sara håller om mig som en extra mamma och det är precis sådann hon är. Sen finns det massa fin symbolik med bilden som platsen vi är på, tiden i livet och att det är jag och min älskade storasyster.

Yvan Rodric är snubben bakom FaceHunter (en annan blogg jag läser) som handlar om streetstyle i olika städer runt om i världen. Men på sidan av Face Hunter så bloggar Yvan på sin "egna" blogg, där han visar bilder från de städer han reser till, det handlar om allt mellan bilder på byggnader, mat, människor, utsikter, tatueringar och massa mer. Älskar sånt!

UnderbaraClara är en tuff hemmafru som pysslar tar hand om sin ettåriga (tror jag) son och är ambitös på alla sätt och viss, hon är med i Go'Kväll lite då och då, gör julavsnitt i p1, var sommarpratare i somras. Sa jag att hon var 25? Hon är hursomhelst hel cool, säger vad hon tycker och skriver fördjävla bra!

The Selby är bäst, jag får inspirationsfeber av att besöka den sidan (blogg vet jag inte om man kallar det, för hur deffineras blogg?) Hursomhelst, man får besöka människors hem och deras hem är oftast helt fantastiska, ni måste bara kolla in!

Angelique är en Göteborgsbrud som festar nästan jämt, varje gång jag kollar hennes blogg blir jag vansinnigt festsugen.

En av mina absolut favoritbloggare är Sandra Beijer (Niotillfem). Bloggen visar Sandras händelserika vardag som copywriter i New York. Ibland brukar jag tänka att jag vill leva Sandras liv. Hon skriver även fantastiska texter, tar snygga bilder, äger fräcka kläder och gör allt som man vill göra + lite till.

Nathalie Karlssons blogg har jag följt lite fram och tillbaka, just nu är jag inne i en period då jag kollar alla inlägg hon postar. Även här har vi en Göteborgstjej, har inte så bra koll på vad hon gör eller så, vet att hon är Elin Klings brorsdotter och att hon klär sig jäkligt tufft och umgås med snygga människor och det duger för mig i bloggväg.

Linns blogg följer jag med såklart, eftersom jag inte träffar henne så ofta så följer jag hennes spännande liv över Internet istället.

För ett år sedan var jag brunhårig, jag hade lite längre hår än nu och hade precis börjat sätta mig in i att göra film och andra produktioner. Jag älskade mina svarta shorts med guldiga knappar och åyt avokado nästan varje dag. Jag tror att jag var mer deppig då än jag är nu. Istället för att göra det bästa av situationer så gröttade jag ner mig i saker som jag blev stressad av och la all min energi på det. Förra året vid den här tiden hade jag faktiskt precis snott med mig en gran hem, riktigt stolt var jag.

Man hinner säkert förändras en hel del på ett år och det finns säkert tusen saker som skiljer Lisa 2010 från Lisa 2011, men jag kan själv inte avgöra. De senaste 3-4 åren känns det som att jag i stort sett varit densamma, men såklart är jag medveten om att jag förändrats. Mognat har jag säkert gjort, växt på längden tvivlar jag på men jag har säkert ökat i vikt från förra året. Jag har deffinitivt fått rödare hår någorlunda bättre hy, bättre självförtroende och jag känner mig faktiskt lyckligare. Saker går upp och ner men jag har lärt mig hantera dem bättre sen förra året, det är väl den mest drastiska skillnaden.

cheers!

Ibland när jag sätter igång datorn och hör signatur melodin för att windows sätts igång kan jag tänka "undra hur mycket personen som kom på den här "melodin" tjänar", som jag tidigare nämnt så funderar jag väldigt mycket därför varierar det från dag till dag vem jag beundrar.

Idag känner jag exempelvis att jag beundrar en person som just nu traglar med en dement mamma. Jag vill inte nämna några namn, men personen en pappa till en som står mig väldigt nära. Den dementa mamman blir inte bättre och bättre som man ständigt hoppas utan istället börjar det gå utför och hon glömmer namnen på sina barn och barnbarn, hon vet inte vart hon bor eller vad hon har ätit till middag. Jag kan själv inte föreställa mig hur det skulle kännas om min mamma en dag inte skulle minnas mitt namn. Det är starkt att fortfarande hålla hoppet uppe och ta hand om sin mamma på bästa sätt i och med hennes sjukdom tycker jag. Därför beundrar jag denne man extra mycket idag.

Jag kan absolut inte säga att jag har endast en bästa vän, har minst 5 personer som jag tycker är bäst, fina och himla bra, men en favoritperson har jag allt. Det är Linn.

Linn är 19 år och en av det fräckaste människor jag känner. Kan inte riktigt förklara vad det är som gör henne så fräck, men om vi säger såhär: jag har känt henne sedan jag var två år och bara av att fått följa hur hon utvecklats som person har varit fräckt i sig.

Vi är nämligen kusiner så vi har liksom tvingats ihop på ett bra sätt. När jag var yngre såg jag mest Linn som en trotsig barnsumpa som ville dittan och dattan, men då var ju även jag en barnrumpa som tyckte dittan och dattan. Idag tycker jag Linn är en stark ung kvinna som står för sin åsikt och hon är framförallt riktigt smart.

Anledningen till att hon är min favoritperson är för att jag kan vara mig själv med henne. Tillsammans med henne så kan jag skratta åt allt mellan himmel och jord. I och med att vi växt upp tillsammans ser jag henne lite som min lillasyster, jag tänker ibland att jag vill skydda henne för allt ont i världen och att dumma män inte borde få såra henne. Men samtidigt så är det så fint att vi har den relationen som vi har, för istället för att jag ska leka mini-mamma så kan vi istället prata om alla ondskheter i världen och alla dumma män och det är så fint att ha henne att prata med. Sen är det ju så himla bra att vi växt upp tillsammans eftersom vi har alla fantastiska minnen och platser gemensamt. Jag kan säga "Ni ni ja...." och Linn kan fortsätta meningen "johannos", för hon vet vad jag menar.

Det var historian om min favoritperson

Här ligger Tylösand benäget, en killometer lång strand som man kan stå och andas vid i några minuter och vara tacksam över att man lever.

Jag har bott i Halmstad under 2½ års tid och har under den tiden hunnit bli lite småförälskad i stan. Den har sin charm och jag älskar att det är gångavstånd till havet. På sommartid är det som att bo utomlands och jag ångrar inte förrän sekund att jag flyttade hit. Tanken är att jag i januari månad flyttar härifrån och även fast jag vet att jag kommer åka tillbaka till Halmstad flera gånger under mitt liv så känns det ändå sorligt att lämna staden efter alla dessa minnen jag hunnit samlat på mig efter så pass kort tid.

Jag är kreativt lagt och gillar att pyssla, pynta, rita och sy vilket jag gör när jag får tid och inspiration till det.

I sociala sammanhang trivs jag och är väl för det mesta framåt, med en skvätt alkohol i kroppen kan jag till och med ta ton och sjunga en trudelut och få blandade reaktioner.

En pojkvän har jag också, han är fin och bra och ibland vet jag inte vad jag skulle ta mig till utan honom. Jag trivs med att ha människor runt omkring mig, att sitta och äta gott eller bara finnas med musik i bakgrunden är också himla härligt. Men även jag behöver egen tid och då kan det handla om att jag slår mig ner framför datorprogramet illustrator och målar eller tar en promenad, ibland lägger jag mig bara i sängen och filosoferar och är det sommar så kan jag lägga mig i parken på en filt och fundera på allt mellan himmel och jord.

Jag är nog en person som funderar väldigt mycket, framförallt över framtiden och då kan det hända att jag oroar mig, dels för vart jag ska ta vägen och också över hur allt ska lösa sig. Just nu går funderingarna kring hur c-uppsatsen ska hinna bli klar och hur det kommer gå för mig med praktiken, allt snurrar och efter att haft smärre panik över det under hela hösten börjar det sakta men säkert lugna sig, jag försöker tänka att det löser sig.

Musik är något som är supercentralt i mitt liv, utan musik skulle jag ju inte kunna svänga mina lurviga eller kunna använda min stämband.

Ungefär så skulle jag beskriva mig.

Såhär fungerar det och eftersom nästan tre dagar av december flugit  förbi så blir det rejällt med uppdateringar nu.