P to the arty

Väldigt mycket. Jag blev moster, jag gjorde praktik, spelade in tv-program, var statist, flyttade till Stockholm, sa upp kontakten med en föredetta vän med mera.

 

Inte någon vän men min syster.

 

 

Ja

 

New York, Frankrike och Finland.

 

Jag vill att mina nära och kära ska må bra, jag vill ha ett ordentligt självförtroende och en varm och solig sommar.

 

5 Augusti, då jag fick reda på att min bror tagit sitt liv.

Jag lyckades få både ett fantastiskt jobb och en fin lägenhet.

Jag har varit snål med att höra av mig till folk.

Min telefon, även om jag inte köpte ut den själv så är det en bra investering.

Blev otroligt glad över att ta examen och att få jobb på UR

 

 

Första 8 månaderna hade jag ungefär liknande humör som året innan men de senaste månaderna har de gått åt mer tårar än skratt.

Sett, aggerat och vågat.

Legat i sängen och tänkt tänkt tänkt.

Är kär för bövelen.

Favoritprogram på TV?
Kollar inte så mycket på TV även fast jag jobbar med det, men jag kollar mest på play och nedladdade serier och där är nog Äkta människor den serie jag följde mests om gick på TV och Breaking Bad var årets bästa serie, laddade frenetiskt ner säsong efter säsong, sen kom säsongsavslutningen och nu sitter jag som på nålar.

Bästa boken du läste i år?
Är hemskt dålig på att läsa böcker, men Torka aldrig tårar utan handskar läste jag och den blev en favorit.

Största musikaliska upptäckten?
Crystal Fighters, Johnatan Johansson och Mumford and Sons.

Något du önskade dig och fick?
Ett jobb!

Något du önskade dig och inte fick?
Ett jobb var faktiskt min enda önskan.

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Var ute och åt med mamma, Sara, Benny, Gustav och ofödda Liam.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Att Johan hade funnits kvar.

Vad fick dig att må bra?
Skratta,Vara med nära och kära, Liam, pussats med Gustav, dansat, sjungit, varit på spelningar, gå, bada, lära känna nya människor, att få ett bra jobb, att vara i Stockholm, New york-resan, sommar-utflykter.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Johnny Depp, när ryktet gick att han var i Stockholm dog jag lite.

Vem saknade du?
Första halvåret saknade jag Gustav nästan jämt, nu saknar jag Johan så att det gör ont.

De bästa nya människorna du träffade?
Alla på jobbet och bra människor man träffat ute.

Mest stolt över?
Tjatet, men jag är himla stolt att jag lyckades få ett jobb och att jag och Gustav lyckades få en bra lägenhet i södra Stockholm.

Högsta önskan just nu?
Att 2013 blir ett år att minnas bra grejer ifrån.

rvi

 

Hej kära läsare!

 

Jag har somsagt varit lite frånvarande med bloggandet de senaste månaderna, av olika anledningar. En av dom är mitt jobb som jag tillbringar större delen av dagarna åt. Så när vi ändå är inne på jobb så kan jag ju faktiskt berätta hur jag fick jobbet och vad jag gör. I våras gjorde jag min fantastiska praktik på UR som är Svergies utbildningsradio, den bästa och viktigaste kanalen enligt mig, vet ni varför? Jo för att alla UR:s program produceras i bara i Utbildnings och Folkbildningssyfte, allt som gör är av uppdrag från staten. Så säg att exempelvis pojkar i åldern 9-12 inte finner något som helst intresse i matte och att skolverket ser statistik som säger att pojkar i åldern 9-12 även har försämrade betyg. Då får UR tillsammans med massa andra bra människor såsom mediepedagoger, lärar och forskare komma fram till hur man ska få målgruppen att intressera sig för matte, hur utformar vi ett program som lockar målgruppen, vad för bildspråk ska vi använda, hur stor fokus ska det läggas på underhållningsbiten osv. SVINKUL är det!

Under min praktik från Januari till Juni i år så fick jag vara med under massor spännade produktioner, det första projektet var redan i inspelningsfasen när jag kom så jag hakade på och är faktiskt statist i ett av programmen, The Game hette produktionen, eller heter fortfarande, det sänds i barnkanalen på tisdagar 19.20 och finns även på UR.se/play (nästa vecka i avsnitt 7 syns jag och Tobbe någon sekund)http://urplay.se/170815, på länken kommer ni dirket till det. Efter The Game så var det en rätt lång post-produktion så då fick jag möjlighet att hitta bilder till avsnitten eller hitta musik, i avsnitt 3, som heter Animals så var det jag som tog fram alla bilder på hundarna bara en sån sak. The Game är ett program riktat till årskurs 3 där barnen kan lära sig mer engelska utan att det blir såkallad "skolttv", regissören heter Anna Hylander och kallas Aja, hon har även regisserat Leende Guldbruna ögon som gick i SVT. Hur som helst så är Aja fantastisk att jobba med, hon är drivande och kan så himla mycket. Aja har själv kommit med ideén till The Game och har funnits med i alltifrån manus till minsta lilla effekt, häftig kvinna. Därefter gick jag vidare på UR´s "storsäljare" Cirkuskiosken. Det är en produktion för Förskolan där man trycker mycket på olika känslor och uttryck. Språket är ofta viktigt och det är viktigt att anpassa både språket och känslorna så det passar målgruppen. Produktionen byggar på tre karaktärer (än så länge) och det är två såkallade dockor som spelas av två helt fantastiskt duktigar dockspelare, sedan är det en människa som heter Håkansson. Alla tre karaktärerna har sina speciella drag och det är fint att följa dem i deras tänk och vardag. 

Efter Cirkuskiosken kom ett nytt projekt som jag fick delta i och göra research och hålla möten kring, ett expriment program. Vi tog in Benjamin Beppe Singer som är programledare för hjärnkontoret. Beppe blev den såkallade "proferssorn" i programmet sedan tog vi den mest omtyckta karaktären från Cirkuskiosken nämligen Tiggy och lätt henne exprimentera tillsammans med Beppe. När vi spelade in två program i våras fick jag vara med och ha rekvisita ansvar, när det sedan blev dags för inspelning i början av sommaren när min praktik var över så fick jag ett jobb på UR och där startade allt.

 

Jag blev anställd på UR under en vecka i juni och fick reda på att jag även skulle få möjlighet att jobba under september i år när ytterligare fler Expriment sketcher skulle spelas in. Tiggy Testar kommer programmet hetta och kommer att börja sändas i Cirkuskiosken om några veckor. I slutet på september så insåg både jag och mina kollegor att min tid på UR snart var över men det tyckte de inte om så jag fick förläggning fram till 31 december. Det är rena ramma himmelriket, nu får jag chansen att göra det jag vill och får betalt för det! Så nu är jag inne på denna säsongens inseplning av Cirkuskiosken där en hel del nytt har hänt, ett helt nytt roligt team att jobba med och det är otroligt roligt. Såhär ser förresten Cirkuskiosken ut: http://urplay.se/170969, det är alltså de korta sketceherna med Gordon, Tiggy och Håkansson som är CIrkuskiosken, resten är småprogram som är i Kiosken-konceptet.

Idag är det exakt två månader sedan jag skrev här.

Jag minns att jag hade varit ute med tjejerna och det var en fin kväll. Jag åkte tubben hem och blev irriterad, det blev natt och jag skrev ett argt inlägg (nedan). Dagen efter mötte jag upp Ella och vi köpte med oss gottis och hade picknick i Humlan. Sen blev det kväll, det blev inte jättesent, men kallt och vi skilldes åt och jag cyklade hem till pappa och satte mig på mitt rum. Jag tror att det kan ha gått omkring två timmar sen ringde telefonen till pappa...

 

 

 

Det har hänt alldeles för mycket dessa två månader. Det har hänt en hel del fina, bra och fantastiska saker. Men en stor, hemsk, tragisk och sårgedryppande historia. För när det ringde i pappas telefon den kvällen så var det inget lyckosamt och bra samtal, det var motsatsen. För när pappa svarade i telefonen så var det mina två halvsyskons mamma som ringde. Min halvbror Johan som då var 28 år hade tagit sitt liv...

 

 

Jag hörde att det ringde till pappa, jag hörde signalen och när han svarade, jag hörde hans chock och hans förtvivlan. När han sa: Va? Vad sa du?, tysnaden och sen när han sa: Nej!. 

Min första tanke var att det hänt något med min Farfar som fram och tillbaka varit dålig- så jag gick till köket där pappa satt och med telefonen vid örat. Han la på. Jag frågade vem det var och pappa sa bara: Kan jag få prata med er två. Till mig och hans fru. Jag hade nu börjat få tårar i ögonen och tänkte att Farfar hade lämnat oss. Men beskedet kom som en enda stor, fett, äcklig chock och jag grät- jag grät högt, snabbt, osammanhängande, mycket och kunde inte sluta gråta. Sedan åkte pappa och jag till min halvsyster som också bor här i Stockholm.Det var då mitt i natten, vi satt där och försökte förstå varför Johan gjort det? Varför hade ingen förstått och framförallt så satt vi alla och bar på det fetta skulden. Jag fattade inte att det var sant. 

 

När pappa och jag var hemma i lägenheten igen så ringde jag mamma. Hon hade skickat något i chatten till mig på Wordfeud och jag kände att jag var tvungen att få ur mig det till henne. Med gråten i tungspetsen så fick jag långsamt ur mig orden: ..Johan finns inte mer.. Mamma fattade inte, hur kan man förstå? det går inte, jag kan inte. 

 

 

Det blev morgon och jag sov knappt en sekund den natten. Jag ville inte vakna upp och inse att det som kände som en mardröm var sanning. Vi åkte till bårhuset och där slogs jag av helvetets hårde knytnäve. Johan låg livlös på en bår, inte ens när jag rörde honom reagerade han. Det är det mest overkliga som jag någonsin varit med om. Att se mitt syskon ligga livlös på en bår och veta att det är sista gången jag ser honom, jag skulle aldrig mer får höra hans skratt igen eller känna mig trygg hos honom, han skulle aldrig mer sjunga, spexa sig. Vi skulle aldrig mer ses igen. 

 

 

Jag fattar inte att det idag faktiskt är två månader sedan jag fick beskedet, jag fattar inte att två månader kan vara så långa fast ändå så korta. Jag fattar inte att jag klarat igenom det, det trodde jag aldrig. Varje dag slår det mig att: "Nej, johan kommer inte svara på mobilen idag heller". Det är så sjukt, så hemskt och hjärtskärrande. Det finns inte så mycket mer att säga eller uttrycka, sorgen är som en tung jävla ryggsäck och den kommer jag bära runt på i resten av mitt liv, förhoppningsvis kommer väskan bli lättare med åren, men just nu så väger den tonvis och kampen att lyfta upp den ifrån sängen om mornarna är ibland ett rent ut sagt helvete. Jag hatar att vakna med tanken att Johan inte vaknar, jag önskar så gärna att han vaknat en dag till så jag hade kunnat träffa honom och ändrat hans inställning till livet. Jag hade gjort allt för honom, för halvbror eller inte så var han en del av mig och är fortfarande en del av mig, det kommer han alltid förbli. 

Men der finns två främst en sak som jag bara måste skriva av mig om inna  jag kan sommna til ro.

Det var nämligen så att jag mötes av en sån surrealistisk händelse när jag åkte med tunnelbanan från strand. Två män i cirka 20-års åldern med utlänsk härkomst tillsammans med en kvinna i deras ålder kliver på  vad samma station som mig. Männen använder hårda grova ord mot kvinnan och hon använder samma hårda ord tillbaka. En kvinna i samna ålder som dem sitter brevid mig i tåget och suckar högt medan hon vrider på sig. Tillslut säger hon till en av männen " vad kommer du ifrån?", mannen svarar sverige och kvinnan fortsätter, " men vad är ditt modersmål?" , mannen svarar syrianska och kvinnan säger då " skulle du säga samma sak till kvinnan på syrianska?", men männen och kvinnan ska precis gå av och kvinnan som är med männen skricker " nu ska vi  gå och gifta oss" till kvinnan på tunnelbanan. Kvinnan på tunnelbanan fortsätter då sucka och prata högt och säger sedan till mig " tycker du jag har fel? " . nej, svarar jag men säger sedan, men det spelar ingen roll vilket land de kommer ifrån. Kvinnan säger då till mig " skojar du!" sedan berättar hon om hennes föräldrarnsom båda är lärare och lär ut barn från bland annat arabien. Hon berättar att när deras elever säger hårda och grova ord så säger lärarna " säger du så på ditt modersmål också" till svar menade kvinnan att eleverna svarade " nej då skulle pappa bli tokig"... ungefär där insåg jag att den här kvinnan är rastist, ungefär där tappade jag hoppet på den kvinnna och på fördommar som byggs kring invandrare. Så jag förklarade för kvinnan att det är väl samma sak med alla unga vuxna som svär, de låter grovt och hjärtskärande, men deras härkomst ska väl inte spela någon roll i sammanhanget. Det finns flertal unga vuxna och vuxna som svär och använder grova ord som de inte säger på deras modersmål. " voi vitto" var exempelvis popis bland svenskar att säga ett tag. Mrn ska den personen på tunnelbanan få frågan " var kommer du ifrån?" efter det uttalandet. Snarare borde väl frågan bli " Varför säger du så till någon" eller " Behandlar du alla människor så respektlöst ?". Jag lyssnade igår på Soran Ismails sommarprat, jag grät. Alla borde göra det. Då förstår man att ett parti som Sd inte borde förekomma i politiskt sammanhang, man förstår förtrycket, rasismen, utfrågningen och man vill göra något åt det. Jag har alltid varit emot rasism, förtryck och mobbning. Men efter att ha lyssnat på stans sommardag så kan jag inte annat än gråta,tala om vad jag tycker och förhoppningsvis förändra folks tänkesätt iallafall på tunnelbanan. Så till mitt andra lilla störelse moment. Nämligen folks sociala medier förbrukning, jag är själv en av dom, men jag tycker det gått för långt när folk lever mer i "insta /facebook/twitter -världen" för jag skiter i ett " lägg upp den bilden" kommentarer, jag tar hellre en fika med personen än att lägga upp bilden, kolla likesen , kommentarerna osv. För det tar ungefär lika mycket tid och en fika är så mycket mysigare. Tack och god natt (Hoppas det är någorlunda sammanhängande)

Tidigare inlägg