P to the arty

aså jag fattar inte hur botten jag var för sisådär 4 timmar sen
då hoppades jag bara att en olycka kunde ske och allt skulle
plötsligt inte kännas lika mycket.

men sen en låång dusch och en fasettröst som sakta sa , "jag saknar dig också"
så blev världen lite ljusare och problemen blev till simpla klagotankar
jag orkar inte tänka på det varenda dag, jag orkar inte vara den enda som försöker
jag orkar inte att du inte finns där och att samtalen blir allt sudigare och minnena
till försök att finnas där.

En dag kommer allt inte vara som det är och då
märker du att jag kanske inte är här.


¨
Hursomhelt så är skolan i fullgång och allt är som det en gång var
upp och ner i trappen, lång-fucking-mat-kö-som-kan-ta-sig.nånstans!

människor orkar inte alltid vara det ena eller de andra
positiv - negativ
Lycklig - Olycklig
Kär - Sårad
Omgiven - Ensam
 så varför inte välja och vraka
ehm nu blev jag nästan depremerad igen
positv anda!

hey imorgon blire tyska för hela slanten, right?!

Puss och så vidare!