Mönster
Jag kollade såklart brevlådan när jag kom hem straxt efter 12 idag, skoldagen var charmigt kort så jag tog 12 tåget hem. När jag såg kuveret med pliktverksstämpeln i det högra hörnet flög en och annan fjäril runt i min mage, jag kissade tre gånger innan jag tog tag i brevet, ringde mamma och vi läste det tillsammans. De är inte världens grej att jag faktiskt nu ska mönstra, men de är ett steg närmare. steget utanför. Samtidigt som jag inte kan sluta le över att jag faktiskt lever, kan jag inte sluta bekymra mig över vad som händer sen.. Efter att den 6 juni passerat. Då skolan är ett avslutat kapitel och jag står där, utan en fast punkt. På något sätt kändes brevet som en räddning, repet som höll mig uppe när jag höll på att falla, pusselbiten som gjorde det enklare att fortsätta. Förövrigt känns det inte som att tredje året kommer gå så himla fort som jag för några dagar sen inbilade mig, med tanke på att schemat är som det är och jag troligtvis inte kommer vara hemma innan fyra någon dag en tid framåt, de är vid sådana här tillfärlen jag önskar att jag hade ett fast jobb. Där jag kommer, gör mitt och går hem. Om 52 dagar är det Höstlov och om 52 veckor befinner jag mig på en annan plats och känner mig troligtvis lite mer hoppfull, kanske är det så att jag bara är nere på Ica och handlar Mango eller kanske är det så att jag strosar bland Paris gator och hörn, en sak är jag säker på och det är att de kan sluta hur som helst.
