P to the arty

jag minns första gången, du var liten som en mus och rädd som en harunge, du ville ligga i allas famn, där du kände dig trygg. Vem kunde motstå dig.
Du flyttade in hos mormor och ni var som helan och halvan. Du sken som en solig dag och gav som en måltid, du var alltid den som fick mig att le, att känna mig trygg, älskad och omtyckt, du var den hunden jag aldrig själv kunnat äga, du blev min hund när vi var hos mormor, du sov hos mig,åt med mig,gick med mig, du de närmaste ett djur jag kommit, även om de inte gick att förstå dig alla gånger, även om du inte alltid förstod mig så var du ändå den som fick mig att våga, du gav mig kraft, energi och ork att klara mig igenom min sjukdom, du gav mig glädje, skratt och livslust, du var den som fanns där.
Jag älskar dig nu och föralltid