P to the arty

är det domedagen eller? först vaknar jag upp pigg och glad så ringer pappa och på något vänster vrider jag till nacken så att min nackspärr bli 100000 gånger värre än innan, jag började bli illamående och ber pappa ringa upp, så när jag lagt på reser jag mig upp och ramlar sen ihop, de brusar i öronen och allt kändes sjukt surrealistisk, ligger på golvet och tänker att om jag är död vem skulle då hitta mig, jag rörde på mina fingrar och fattar att jag faktiskt lever och så tar jag mig upp, lägger mig i sängen och kände hur hela huvet blev isigt och de kändes som tusen nålar kördes in i hela skallen och nacken.
Så ringde pappa upp och vi pratade i minst 40 minuter och de blev bättre och bättre, men jag blev skitskraj och tog mig istället ut ur lägenheten och gick en sväng och slank förbi netto och inhandlade mat, så kom Sabina hit och jag joinade ner på stan där jag köpte lite julklappar till fint folk såsom Linnzie, M&V och Mormor.
Så sitter jag här nu och velar mellan att gå till kåren ikväll, vorre sjukt mysigt.
Har dessutom kurrerat min nacke med halsdukar som stöd, känns mer som en nackkrage, sinnes vad ont de gör, men jag vill för tusan inte sitta själv ikväll.