Abbey Road
så var de första minutrarna av tisdagen här. Måndagen spanderades i gott sällskap. Vaknade av att Mian ringde och skvallrade om hennes kärlek, så några timmar senare dök Smedan upp och hon och jag drog ner i stan och mötte upp Larsson, tog en fika på Espresso och så dök Mian upp. Klockan blev tre och AIK-Örebro matchen drog igång, så jag tog mig hem till Parham för att 90 minuter senare besviken sitta och spela wii fotboll med honom, om vi säger såhär både han och jag tillsammans spelade bättre än gnaget idag. Useeelt!
Så drog jag hem till Smedan där de blev taco mys med henne och Larsson, och såklart en kärleksfilm, som Smedan alltid lika gott delar med sig av. Så kom Mian dit lagom till Johan Falk. De blev mörkt och vi knallade hemåt.
På vägen hem diskuterade Larsson och jag hurvida man tolkas i sina blogginlägg, vad folk tror, tycker, tänker om innehållet. Helt ärligt kan jag säga att jag mestadels skriver för min egen del, de kan låta själviskt, men tanken med att blogga är väl som en dagbok, fast att folk får ta del av det. Jag kan ibland vara väldigt öppen och ibland inte.
Det har ju såklart med det privata att göra. Jag kan själv tycka att jag är alldeles för privat i mina inlägg, och kanske inte alla gånger alltid kan stå för det i efterhand, men för stunden kan de kännas skönt. Men varför gå och ångra saker?
Istället skriver jag , lägger ut bilder, på vilkor av att ingen såras eller kränks, de är ju trots allt inte det som är tanken för mig med att blogga. Istället skriver jag om allt mellan himmel och jord, de kan tolkas, funderas och tänkas hur mycket som helst om det, men de är väl tanken med kommentarsfältet?
Och jag vet självklart att vem som helst kan läsa och kommentera, men de är fritt fram, jag har än så länge inte alltför många läsare och jag litar på att folk inte sprider runt massa rykten om att jag skrev dittan eller dattan.
Eh nog pratat om att blogga, folk gör vad dom vill, blogga eller inte blogga är ju fritt.
