P to the arty

jag känner mig på ett konstigt sätt så himla kluven, det kan vara en av anledningarna till att jag missbrukat bloggen, för att få ut lite inre tankar. Jag har under hela dagen varit illamående, men tog mig igenom den. Så hem till Nathalie med ett härligt gäng, i alla hast drog jag där ifrån, tänkte att de skulle sitta fint att dra till mårtens, mötte upp mian som försökte proppa i mig vin, utan någon framgång, fick bara kvälningar, som jag fått hela kvällen av både ölsmaken och all vinlukt, så har han och jag pratat hela kvällen. Även det gör mig kluven. Jag vet inte om jag gör rätt, känns det verkligen rätt, ska jag ens behöva känna efter? Väl hemma ville jag bara ut igen, men som om de skulle förändra något? Jag behöver inte sådanna här dagar, istället borde jag göra vettiga saker att fylla vardagen med än att älta, fundera och se tillbaka så jäklans mycket. Innerst inne vat jag vad som spökar, men de är väl bättre att förneka det och skylla på massa annat. Hade allt varit som det skulle i hjärnkontoret, hade hjärtat slått lite extra och jag hade nog smuttat extra mycket på vinet. Så inlägget var mest tidsfördriv för att reda ut egentliga orsaker på tvekande, oförståelse och sånt som just nu fyller alltför stort utrymme i mitt hjärnkontor. Det känns som en bra tidpunkt att börja på nytt, ta tag i saker och leva mer och fundera mindre.