Dag 2 -Min första kärlek
Det är svårt att sätta fingret på min första kärlek, jag minns första gången jag var kär, jag var 6 år och kär i vår granne Emil som hejade på AIK, så då började jag också såklart heja på gnaget. Men Emil var inte den första som fick det att pirra i magen, han var inte den första jag ville pussa på så for jag såg honom. Nej det var Danne. Vi var tillsammans i mellan-högstadiet. Vi gjorde "plast" hjärtan till varandra på träslöjden och hängde varje rast och nästa varje dag efter skolan. Vi var hur kära som helst och när jag en gång fått höra att jag klippt mig fullt, muntrade han upp mig och sa att jag var det finaste han visste.
Vi skrev fina kort och gav rosor till varandra. Om sommarloven, försvann vi lite ifrån varandra, men skrev alltid brev. Danne samlade på snusburkar och jag tyckte det var bland det knasigaste/charmigaste/gulligaste jag sett. När han tittade på mig så höjde han alltid på ögonbrynen och det kommenterade jag såklart alltid. Danna skämdes alltid över det, men kunde aldrig riktigt sluta.
En gång var tidningen på den skolan vi gick på, de gjorde ett reportage om hemglass, eftersom det låg beläget i staden vi bodde. De tog en bild på mig och Danne vid skolbänken, jag äter på min glass och tittar på Danne på ett riktigt tonårs-kärleks-sätt. Rätt komisk bild nu i efterhand.
Ett annat roligt minne var när vi skrev varandras namn på våra armar, alltså typ " Jag älskar Danne<3<3" med tusentals hjärtan. Samma dag skulle vi ta "fotbollskort" med det fotbolls laget jag spelade i. När jag skulle ta min ensamma bild så skulle man hålla handen på bollen, jag höll den handen som täcktes av Dannes klotter, efteråt sa fotografen "Hälsa Danne". Danne hade samma dag åkte buss och när han sträckte fram handen så tog även han sin klotter hand och fick till svar av chauffören: "Hälsa Lisa!"
Det tog som alla förhållanden slut, jag var deppig i några månader, men vi hade trots allt växt ifrån varandra och ingen av oss orkade "kämpa". Efter något år blev vi bra vänner, vilket var guld värt med tanke på att vi var så lika och hade så kul. Men idag pratar vi inte alls längre.
Kommentarer
Trackback
