lonley hearts club band



förstår inte hur jag ska kunna sova ut denna fina mannen i 4 dagar, känns som vi inte setts på evigheter även fast de bara var 5 timmar sen, nu är han i Småland och de känns som en helt annan värld bort. Vet inte hur jag ska fixa sommaren utan hans armar om mig under några veckors tid. Överväger att åka hem för att stilla det lite, med tanke på att alla ska åka hem, då kanske jag till och med hinner hem till Liselottens student.
de vorre fint.
Känner att jag behöver skriva av mig, dels för att jag ändå inte kommer kunna somna själv och dels för att framtiden känns så oviss att jag måste ordbajsa ut lite tankar och funderingar.

För nån vecka sen när Gustav och jag skulle somna började tårarna rinna och jag kunde inte sluta, hur mycket fina saker han än sa och hur mycket han än höll om mig så kändes allt så meningslöst. Alla frågetecken snurrade runt i skallen,vart är jag om 4 år? framtiden skrämmer mig så fruktansvärt, jag inbilar alltid mig själv att leva i nuet, men när insikten om framtiden dyker upp vill jag bara fly och hade jag inte haft Gustav härnere hade det nog varit ett snäpp svårare.
Jag har visserligen så fantastiska vänner här runt om mig, vänner som är värda guld, men när jag tvivlar för Gustav in mig på rätt spår och får mig komma ner på jorden igen.

Oron om framtiden kommer ju såklart alltid finnas, vilka kommer finnas kvar i mitt liv? Vad gör alla när jag är i Halmstad, alla där hemma som är det mest värdefulla, när ska jag få krama om Linn? När ska Micke och jag supa oss redlösa och när ska Liselott viska sina kloka ord nästa gång? alla dessa frågor, som gör att allt ibland känns värdelöst, att inte veta är en så otäck känsla. Alla tveckningar, som blir till tårar och alla osäkrheter som leder till förhastade misstag.
Jag vill inte att de ska komma ut såhär, eller här, men jag känner att jag måste dela med mig, vi alla känner det väl nån gång? Alla måste väl ego boosta, släppa löst de inre?
När jag inte är nära nån som får mig i rätt balans är bloggen mitt bollplank.
(Gustav diskar förresten på bilden)

Kommentarer
Postat av: Linn

Är så glad så glad så glad så glad så glad så glad så glad!!! att du funnit en fin man. Hoppas banne mig att han tar väl hand om dig, annars nitar jag honom! Men det tror jag inte är någon risk.

Saknar dig så himlans himlans himlans mycket!!!!

Häromnatten var fan klimax. Vi satt i annas mammas sovrum och alla var lite deppiga. Så lyssnade vi på För sent för edelweiss. Saknar dig hela tiden, men det var längesen jag saknade dig SÅ mycket som i just den stunden. Ville bara gråta.

Men jag hoppas såååååå att vi ses snart igen!



Jag älskar dig.

2010-05-30 @ 11:54:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0