P to the arty

Visst är det väl så att man saknar det man inte har? När jag är hemma så saknar jag Halmstad och när jag är i Halmstad saknar jag allt som finns där hemma.

I helgen njöt jag så mycket jag bara kunde och drog in en rejäl dos av allt som är så bra och så fint 5 timmars tågresa härifrån.

Jag älskar när släkten på pappas sida möts, när vi skrattar,äter och finns tillsammans, det ät banemej äkta familjelycka. Men så ska såklart allt förknippat med Hamstad komma och slå en i huvudet och påminna mig om att det även finns ett liv även  här. Men visst är det fint att man kan njuta av dem båda, på distans och på ett nära håll.

Det känns så fint när Linn, Sara, Sandra, Erik, Danne, Anna och jag sitter uppe mitt i natten och spelar Kinect med näven fylld med chips, och att då  samtidigt få samtal och sms från Gustav som visar att jag även bör känna mig hemma i Halmstad. Eller varför inte  en måndagsmorgon, när jag sitter framför datorn och käkar frukost och ett samtal från pappa kommer in, då han ringer bara för att höra om jag lyckats komma fram. Distans har allt sin charm ibland.