P to the arty

Jag vet att jag för några dagar sedan skrev om att jag var inspirerad, motiverad osv. Stryck det!
Jag kunde inte vara mer omotiverad. De senaste dagarna har jag mest haft tankarna på om det verkligen är meningen att jag ska vara här. Jag har mest drömt mig bort till storstäder som London och Paris. Längtat efter frihet och det sista jag ägnat tankarna åt är Halmstad och plugglivet. Jag trivs, men det känns som om något saknas. Därför kolla jag förgäves resor, för någon slags förändring kräver jag.
Jag kläckte till och med ur mig till Gustav imorse att jag nästa år har planer på att flytta till Paris. Men jag vet inte. Jag vet inte ens varför jag kläcker ur mig sånt utan att ens har planerat in varken  boende eller sysslosättning där och min ekonomi skulle knappast räcka för att bosätta mig där.
Tanken var att jag först skulle bo i London, men då snackar vi om sista terminen i trean. Jag är så sjukt velig att jag blir tårögd av att fundera över detta.
När jag och Gustav de senaste veckorna diskuterat detta har vi sagt att det bara är att hålla ut tills denna satans delkursen är över, för den är så sjukt tråkig. Nästa delkurs kan trots allt bli mer intressant, men jag är så sinnessjukt sugen på allt annat än att plugga in 4 böckers innehåll i hjärnan. Vill mest krypa in i ett skal och gå i ide ett tag.
Det slog mig precis innan jag skrev inlägget att jag köpt gymkort, vilket binder mig till Natilus gymmet i 1 år. Så antingen betalar jag en kostnad för något jag inte utnytjar, eller så gillar jag läget.
Jag ska inte klaga för alla har ju inte chansen att få plugga , om man nu ska se det som en chans. Jag älskar ju trots allt människorna som ingår i min vardag här och även om dagar som dessa känns så sjukt onödiga och värdelösa, så är det väl bara att ta sig igenom dem.
Vi kan väla sammafatta det som att jag inte vet, och om jag någonsin kommer kommer bli klokare och hitta en lösning är frågan.