P to the arty

idag är det exakt en vecka kvar av min tid som tonåring.
Jag älskar att vara tonåring, de är på något sätt ett mellanstadie mellan barn och vuxen livet.
Jag minns när jag fyllde 13 och jag klev in i tonårs livet, en blond finning tjej som var trasig och förrvirrad över livet. Vid 14 års ålder döljde jag allt och trodde att de löste sig om jag försökte vara som alla andra, när jag senare fyllde 15 fann jag fotfästet och allt började på ett fint sätt lösa sig. Att vara 16 år var som att sväva på moln, allt löste sig och jag fann mig själv på ett fint sätt. När jag sen blev 17 kändes det som att livet pendlade mellan att vara fantastisk till att vara tragiskt, Håkan Hellström kan på ett så fint sätt besriva de åren i Vi två var 17 år. När jag blev 18 kändes de som att jag klev in i vuxen livet och den sommaren är en av de finaste på länge. Så nåde jag 19 års ålder, de har varit ett så fantastiskt 19 års år, jag har både hunnit med att flytta hemirfrån och börjat plugga på Högskola, jag har hittat kärleken och jag tror att jag såg mitt första gråa hårstrå idag( skämto sido).
Tonåren har helt enkelt varit 6 år av upp och nedgångar, som gett mig så mycket att fundera, reflektera och lära mig av.
När jag ikväll satt hemma hos Nathalie kändes de som att allt på något fint sätt klarnade till. alkoholen flödade bland folket och där satt jag nykter i en trygg famn, fick fina ord viskade i öronen.
Precis som mamma sagt är mitt år som 19-åring det mest föränderliga, jag har på något sätt hittat min plats och på de sättet skrämmer det mig lite att ni gå vidare och kliva upp på 20-års steget.
Men hur svårt kan de vara, förmåner som att handla på systemet tackar jag absolut inte nej till, haha!

- Jag hatar när solen skinner och jag vill sitta ute och sola, men det blåser för mycket för att göra det, sämst
- Jag är mörkrädd
- Jag är mer rädd för att aldrig mer träffa mina nära och kära än att bli mördad
- Mitt längsta förhållande, om man nu kan kalla det för förhållande, var tre år, vi brukade hångla och räkna hans samling av snusburkar
- Jag är allvarligt helt ointresserad av sport
- Efter varje gång jag tagit mig i ansiktet vill jag tvätta händerna
- Jag har inget förhållande just nu
- I somras gjorde jag så mycket som jag kommer minnas resten av mitt liv
- Att spy gala är så jäkla motbbjudande
- Mitt sovrum har rosa väggar och är dammigt som få
- Jag får ofta skrattanfall utan någon som helst anledning
- Seriöst, jag vill inte jobba idag
- Jag tycker inte om kött, kyckling började jag utforska igår
- Jag har haft en kanin från det att jag var 7 till 12, saknar henne
- Jag är så trött på att leta boende!
- Jag har alltid gillat läppar, jag önskar jag hade större och fylligare
- Jag gillar alla sorters grönsaker och frukter, min syster gillar knappt några
- Jag tycker att världen vorre bättre om alla värnade mer på varandra
- IBLAND så ångrar jag så mycket jag gjort fel att jag fundrar starkt på att kontakta folk jag sårat.
- Jag är ganska förälskad i dåliga amerikanska romantiska filmer som man alltid vet hur dom slutar
- Jag är en riktig hejare på att bli klar i tid
- Jag håller på att planera inför hösten
- Jag tror alltid att saker sker av en anlednig.
- Jag brände min rygg i början av sommaren, så på arvika började flaga sjukt mycket de såg ut som fiskfjäll, nu är min rygg lika blek som vanligt
- När jag var yngre lekte jag överlag mest med killar, jag gillade att leka krig och sånt
- Jag kunde även bossa mer med dom jag fick oftast Linus att leka kök med mig i Linköping, jag älskade att låtsats laga mat
- Förra året var sjukt bra.
- Jag älskar att vara nostalgisk och kolla på gala bilder, filmer och prylar från förr.
- Jag hatar orättvisa
- Jag tycker folk som sitter i fängelse borde leva på vatten och bröd
- Öl är så himla gött
- Vitt vin slår inte Rött vin
- Jag älskar att ha hemma kväll med kompisar
- Pappa var min största förebild närjag var liten
- Det förekom att jag städade mitt rum när jag var liten, men ytterst sällan.
- Abort är en mänsklig rättighet
- Min drömbröllopsklänning skulle Viktor&Rolf få designa
- Jag älskar att titta dåliga såpor som "ensam mammas söker.."
- När jag gick i första klass började jag i strängnäs och hatade allt som hade med stan att göra
- Jag har upptäckt att jag pratar med mig själv när jag är själv hemma..
- Jag skrev rätt mycket dagbok när jag var liten, som övergått till bloggande

det är så att jag blivit så frisk att jag imorgon tänkte styra stegen mot skolan, inte nog med att de är skola så äre 100 dagar kvar till studenten, och det måste ju självfallet firas, även om jag firar varje dag. eftersom en blogg mestadels är till för att skriva om dagens aktiviteter så tänkte jag lyda dess order och göra det (det blir punktvis idag)

x stiga upp vid tio tiden
x sitta på toan och skrämmas av att mamma kommer hem (hon slutar ju i vanliga fall 16)
x får höra att skatteverket fick ledigt eftersom att grannbyggnaden statt stod i brand
x äter knäcke
x ringer ticnet
x kollar på teve
x skriver klart artikeln
x kollar på teve
x skriver klart engelska
x kollar på teven
x ringer bilskolan
x ringer mummi
x kollar på teve
x äter
x pluggar
x packar
x ringer sara
x pluggar
x äter
x kollar på teve
x sitt här

det var väl i stort sett allt. med någrra toalett besök mellan varven. eftersom jag troligtvis inte kommer skriva i min kära blogg förrän på lördag antagligen, tänkte jag skriva ett extra långt inlägg, dels för att jag känner för det och dels för att jag inte kan somna, vaknar man tio så kan man inte somna 12 timmar senare, så är inte jag funtad, vilket betyder att jag antagligen lär slockna runt tolv tiden, vilken känns rätt lamt eftersom de lär bli vuxet sent både torsdag-fredag-lördag.
nu vet ni det. Ni vet den där filmen jag snackade om igår, fransk och härlig var den, det var så att den drog fram mina inersta känslor för frankrike och jag funderar starkt på att dra dit igen, snart, när jag har pengar. med snart menar jag inte typ nästa helg utan i sommar, men då krockar de med alla festivaler jag vill på så atte de blir att kompromisa. en annan grej som gnager mig är det faktum att eftersom de är nu 100 dagar kvar till studenten så betyder de att jag har 100 dagar på mig att hitta ett jobb, alltså en framtid mer konkret, den tanken får mig att vilja skolka dessa 100 dagar så jag får IG i alla ämnen och får ytterligare ett år i skolan för att fundera vad det ska bli av mig, men så kan jag ju inte göra heller.
så jag gjorde upp en punktlisat på jobb jag kan tänka mig, ingen inbördes ordning jag är lika förälskad i dem alla och jag tror att jag skulle trivas med dem alla, dessa är de ialla fall:
 
x illustratör
x art director
x journlist
x formgivare
x möbelskapare
x spårvagns chafför
x driva affär/café
x arbeta med reklam

det är nu ni kommer in i bilden, för här är jag helt lost, jag har cirka 15 läsare om dan, nån måste väl ha en tanke om vad ni tycker jag ska gå för väg, ge förslag, be mig dra åt helvete, skaffa en utbildning eller vad som helst! jag behöver någon som rycker tag i min krage och puttar in mig en bit på vägen.

Den 30 september, alltså i tisdags skulle Isabelle blivit 18 år. Men hon blev bara 14. Den 4 april 2005 lämnade Isabelle världen, likt en ängel flög hon upp i skyn och lämnade ett tomrum som inte går att beskriva.
Varje gång jag ser en solros, varje gång jag hör Daniel Lindström, varje gång jag lyssnar på Imagine är det som att du sitter brevid mig och du ler.
Jag kunde inte läsa Ciccis inlägg utan att gråta, jag kan inte skriva det här utan att gråta. Men jag måsta få ut det, jag vill att alla ska förstå att alla ska agera, vi alla måste hjäplas åt för att stoppa cancern, jag önskar att inte någon skulle behöva förlora en vän/ en klasskamrat. Att se henne tyna bort mer och mer, att sitta hjälplös brevid utan att uttrycka hur mycket man vill hjälpa till.
Du var så fantastiskt levande, du utstrålade så mycket liv och hopp.
Jag saknar dig Isabelle.

Jag kollade såklart brevlådan när jag kom hem straxt efter 12 idag, skoldagen var charmigt kort så jag tog 12 tåget hem. När jag såg kuveret med pliktverksstämpeln i det högra hörnet flög en och annan fjäril runt i min mage, jag kissade tre gånger innan jag tog tag i brevet, ringde mamma och vi läste det tillsammans. De är inte världens grej att jag faktiskt nu ska mönstra, men de är ett steg närmare. steget utanför. Samtidigt som jag inte kan sluta le över att jag faktiskt lever, kan jag inte sluta bekymra mig över vad som händer sen.. Efter att den 6 juni passerat. Då skolan är ett avslutat kapitel och jag står där, utan en fast punkt. På något sätt kändes brevet som en räddning, repet som höll mig uppe när jag höll på att falla, pusselbiten som gjorde det enklare att fortsätta. Förövrigt känns det inte som att tredje året kommer gå så himla fort som jag för några dagar sen inbilade mig, med tanke på att schemat är som det är och jag troligtvis inte kommer vara hemma innan fyra någon dag en tid framåt, de är vid sådana här tillfärlen jag önskar att jag hade ett fast jobb. Där jag kommer, gör mitt och går hem. Om 52 dagar är det Höstlov och om 52 veckor befinner jag mig på en annan plats och känner mig troligtvis lite mer hoppfull, kanske är det så att jag bara är nere på Ica och handlar Mango eller kanske är det så att jag strosar bland Paris gator och hörn, en sak är jag säker på och det är att de kan sluta hur som helst.