kom nu visar vi dom att det är vi, men det visste alla redan.
idag är det exakt en vecka kvar av min tid som tonåring.
Jag älskar att vara tonåring, de är på något sätt ett mellanstadie mellan barn och vuxen livet.
Jag minns när jag fyllde 13 och jag klev in i tonårs livet, en blond finning tjej som var trasig och förrvirrad över livet. Vid 14 års ålder döljde jag allt och trodde att de löste sig om jag försökte vara som alla andra, när jag senare fyllde 15 fann jag fotfästet och allt började på ett fint sätt lösa sig. Att vara 16 år var som att sväva på moln, allt löste sig och jag fann mig själv på ett fint sätt. När jag sen blev 17 kändes det som att livet pendlade mellan att vara fantastisk till att vara tragiskt, Håkan Hellström kan på ett så fint sätt besriva de åren i Vi två var 17 år. När jag blev 18 kändes de som att jag klev in i vuxen livet och den sommaren är en av de finaste på länge. Så nåde jag 19 års ålder, de har varit ett så fantastiskt 19 års år, jag har både hunnit med att flytta hemirfrån och börjat plugga på Högskola, jag har hittat kärleken och jag tror att jag såg mitt första gråa hårstrå idag( skämto sido).
Tonåren har helt enkelt varit 6 år av upp och nedgångar, som gett mig så mycket att fundera, reflektera och lära mig av.
När jag ikväll satt hemma hos Nathalie kändes de som att allt på något fint sätt klarnade till. alkoholen flödade bland folket och där satt jag nykter i en trygg famn, fick fina ord viskade i öronen.
Precis som mamma sagt är mitt år som 19-åring det mest föränderliga, jag har på något sätt hittat min plats och på de sättet skrämmer det mig lite att ni gå vidare och kliva upp på 20-års steget.
Men hur svårt kan de vara, förmåner som att handla på systemet tackar jag absolut inte nej till, haha!
